Sälen

Året var 1995, jag var 10 år och tittade på melodifestivalen...

Jaa som jag skrev sist så skulle vi ju åka till sälen. Jag, Anna, Stina, Sara och Ronny klämde ihop oss i den lilla bilen som skulle ta oss dit!
Stämingen var på topp i bilen, det fanns godis, chips och alkohol för dom som skulle dricka...vill säga inte jag eftersom jag skulle köra!!
Vi anländer till detta vinterland och till min allra första afterskii! Fan man tyckte man var så jäkla snygg och cool, men man passade inte alls in där på eftermiddagen. Vi var nog de enda som inte gick i termobyxor, mössa och pjäxor. Eftersom vi skulle stanna till natten för att vi även skulle ut på kvällen så var vi ju redan tillfixade och snygga!
Men var vad anledningen till att vi var där då? Joo Arvingarna förstås, Sara J är deras största fan skulle jag tro, så vi följde ju med för det kunde ju bli roligt.
Jag åkte dit utan helt några förväntningar...men hallå I have to say...dom var ju mycket bättre än vad jag trodde! Dom spelade mycket covers, så ett jäkligt bra coverband...får man säga så?=)
Jag lyssnade på detta band när jag var liten, jag blev introducerad av min dagmamma redan på den tiden..det var så jag fick höra dom första gången! Och tyckte dom var bra ändå till....mellanstadiets slut kanske?

Och sen händer det! Dom börjar spela bo diddely! Vilken nostalgi!
År 1995, var denna låt med i melodifestivalen och jag kommer ihåg att jag tyckte den var så jäkla bra! Jag satt där i vår soffa och var alldeles kär i sångaren Casper! Var dock inte det igår...hehe men oj den var bra!=)
Afterskiin var tha shit, mycket folk också! Roligt att få se mycket av det manliga könet för engångsskull!!

Senare på kvällen så gick vi ut på ett ställe som heter HC, Arvingarna skulle spela även då! Sara J var på topp! Jag och Anna däremot blev lite smått sega innan dom ens hann börja spela sin andra gång. Att vara nykter på en krog är kanske inte något att rekommendera eftersom man verkligen då märker hur mycket folk knuffar och stampar på en? Luktar ju även jääääävligt mycket prutt och svett...not lovely!
Men Sara J var glad, hon hade iallafall fått prata med sin favoritgruppmedlem ett antal gånger under eftermiddagen och sen på kvällen. Det är ju inte första gången hon är och tittar på sitt band och man skulle väl nästan kunna kalla henne för en bekant till bandet? Eller som vi skulle vilja säga det....en stalker!
Men sen ville vi åka hem men nej nej Sara J var bara tvungen att säga hejdå till arvingarna...då ville jag dö...men det tog för lång tid innan dom kom ut. Attans...not!!

Det var vår kväll det!!!
Idag ska jag....PLUGGA....ovanligt or what!

Ajöken!